Är en del hästraser mer viktbärande än andra? Spelar det någon roll om hästen har lång eller kort rygg? Stämmer det över huvudtaget att det finns "viktbärande" hästar?

 

Trots att vi vardagligen ger oss själva rätten att sitta upp på våra hästar så har det skett väldigt lite forskning kring hur vår vikt, balans och utrystning påverkar hästen. Svaret man får vid diskussioner kring hur det kan vara okej att vuxna, långa eller korta rider runt på exempelvis små islandshästar är: islandshästar är viktbärande. 

 

Så vad är viktbärande? Faktum är att det inte finns någon direkt forskning kring ämnet så istället får man gå på känsla och erfarenhet, men hur vet man när man själv eller någon annan är kvalificerad att bedöma hur mycket en häst orkar bära utan att det medför onödigt lidande? En av pelarna för djurskyddslagen är just att inte utsätta djur för onödigt lidande, och den bryts troligen dagligen runt om då för stora människor sitta upp på hästar. 

 

Det har dock diskuterats mycket kring ämnet "viktbärande häst". En del veterinärer menar på att hästar med längre rygg tar mer skada än hästar med kortare rygg, andra menar på att hästens kondition, styrka och hälsa spelar en viktig roll. Sen finns det dom som diskuterar för att utrustningen kan ha negativ påverkan då sadeln trycker på ryggen. Vanligast är dock att man diskuterar hur ryttarens vikt och längd påverkar hästen och i denna diskussion finns det två sidor; dom som menar på att en överviktig ryttare utsätter hästen för mer slitage och lidande och sen dom som anser att en lång ryttare i obalans är värre för hästen. 

 

En del av problematiken skulle jag säga ligger i ridsportsförbundets policy att alla är välkomna.IDag är ca 913 föreningar knutna till ridsportsförbunet och bland deras ca 154 000 medlemmar är ca 65% av dessa under 25 år och detta i samband med att övervikten i Sverige ökar. Självklart ska alla vara välkomna men samtidigt kan jag inte vara den enda som anser att hästens välmående går för en persons önskan att rida. Vill man rida och kräva av hästen att den ska anstränga sig, tycker jag att man är skyldig hästen att själv anstänga sig först! En del tycker att ridskolor som väger in eleverna för hästarnas skull diskriminerar. Ska jag vara ärlig, och dela med mig av en andra personlig åsikt, anser jag att det är dom som väger för mycket som skulle komma på att säga något sådant för att dom valt att göra sig själva till offer istället för att bita i det sura äpplet och ta tag i att börja motionera. 

 

I dom tester som gjorts kom man fram till samma rekommendationer som man gjorde år 1920 i US Calvary Manuals of Horse Management. I testerna använde man sig av åtta vuxna ridhästar som fick genomgå ett standard konditionstest under fyra olika villkor: att bära 15, 20, 25 eller 30% av sin egen kroppsvikt. Vad man ville få fram var huruvida hästens vikt, skenbensomfång samt bredd på ländpartiet kunde användas för att bedöma hästens viktbärande förmåga. Under försöken övervakades pulsen före och efter träning, och direkt efter och tio minuter efter togs blodprov där man mätte mjölksyran. Prover togs även 24 och 48 timmar efter träning. Det gjordes också en bedömning av muskeltäthet och muskelömhet 24 timmar före och 24 timmar efter träning (viktigt att poängtera dock är att bedömningen var subjektiv). Hästarna varierade i storlek mellan 400 och 625 kg. Då hästarna bar 15 och 20% av sin egen kroppsvikt visade de relativt små indikationer på stress. Vid 25% däremot tenderade de att få en större skillnad vad gäller täthet och ömhet i muskulaturen. Då man gick upp på 30% lastvikt märktes en betydande skillnad. Bredden på ländryggen samt skenbensomfånget visade sig ha ett samband med hur mycket hästarna påverkades.