Tydligt var det att hoppningen var en favorit. Jublet från den fullsatta hoppläktaren överöste mer än en gång vår knappt halvfulla dressyrarena- förutom i en klass. När det är dags för världsryttare, som exempelvis Tinne och Patrik, att rida sina kür program är läktaren ofta fullsatt.  

En annan sak jag tänkt på med dessa ryttare är att dom ofta rider på minst 75%. Hade det hänt på en lägre tävling hade man sagt åt ryttaren med dessa resultat att det var dags att gå upp en klass. Så varför inte öka svårigheten även för eliten? 

Det som gör att folk anser dressyren som tråkig kan jag tänka mig är för att varje ryttare i grand prix är inne på banan i 10 minuter, istället för 2 minuter som i hoppningen där det är mer fart. Så för att göra dressyren mer intressant tror jag man behöver öka tempot, svårigheten och få publiken att känna sig delaktig. 

Lista på förslag för att öka intresse för dressyren:

* Låt ryttarna välja musik eller anpassa musiken bättre för att göra ritten mäktigare.

* Korta ner programmet, förslagsvis 2-3 minuter.

* Öka svårighetsgraden med rörelser och övergångar tätare inpå varandra. 

* Låt publiken vara delaktig, ge publiken möjlighet att rösta och utse en publikvinnare.

* Få en personlig presentation av ryttarna, exempelvis som dom tidigare gjort i globen då ryttarna spelat in en videopresentation.

Bilden är lånad från www.swedenhorseshow.se